Ja, det känns så i alla fall...
Jag tror jag blev väldigt "bortskämd" när jag gick hemma och var arbetslös. Då hade jag hur mycket tid som helst med att planera mat, göra storkok, träna, gå ut o gå osv
Nu finns inte samma tid och
ursäkten "Jag hinner inte..." dyker upp titt som tätt. Det gör mig frustrerad...irriterad. Gillar inte att vara nere på gymet och samtidigt känna att jag måste hinna laga mat, hinna åka o handla, hinna tvättstugan, hinna innan jag åker till jobbet...
Det gör mig stressad.
Jag hänger i med träningen. Tar promenader, styrketränar och tar en tur på löpbandet. Men inte lika ofta som jag vill.
Maten är sådär. Är dålig på att planera och det leder till akutinsatser och kanske inte riktigt lika bra mat.
Tyvärr så har godisråttan Anneli vaknat till liv igen. Det slinker ner choklad både nu o då...
Så jag måste lära mig:
* Att schemalägga träningen
* Dela upp styrketräningen så inte varje pass tar så lång tid.
* Göra veckomatsedel och veckohandla
När det gäller vikten så pendlar jag nått kilo upp o ner runt 85kg.
Jag ska gå ner till max 82kg enligt min läkare (bukplastik), men det är kämpigt eftersom jag är nöjd. Men jag SKA. Jag SKA ner till 80kg. Ska bara leta rätt på motivationen....
Enligt BMI är jag fortfarande överviktig. Men den hälsovinst jag gjort hittills genom att först sluta röka (okt-08), gått ner 35kg (jan-dec -09)och börjat röra på mig så tycker jag inte att det gör så mycket.
Ibland tänker jag att det vore kul att gå ner till 75kg som är mitt i normalviktskalan (BMI). Men varför? Mitt mål har aldrig varit att bli jättesmal. Mitt mål är och har varit att må bra! Jag gör det nu!
Livet leker! Jag mår bra, omges av goda vänner och familj. Jag har ett jobb där jag trivs jättebra och eftersom vi har MASSOR att göra och väntar ökning i höst så lär jag blir kvar...
Det som saknas är en balkong i söderläge. Nu har jag bara en loftgång på norrsida.
Visst är det härligt att sommaren har kommit!!
